Idag är det en flygfri dag men jag ska träffa några kollegor ändå. Vi är några stycken som ska träffas på stan och fika tillsammans. Efter det ska jag fixa lite fler julklappar men jag är snart klar med shoppandet - tack och lov!
Sonens lilla söta Italienska kompis har nu rest hem igen. Sonen visade sig vara en naturbegåvning i att vara turistguide. Det blev besök på moderna museét, i gamla stan och vid slottet i Stockholm. Här i Uppsala var de vid slottet, domkyrkan, universitetsaulan och Gustavianum. Lite snurrigt var det dock i huvudstaden där de hade småproblem med orienteringen...
Vi har en kapten på flygbolaget ,CJ, som vet hur man gläder sin besättning. Vi har flera såna kollegor, men idag tänkte jag berätta vad CJ gör inför varje flygning.
Han tar med sig ett A4-ark med porträttbilder på hela besättningen och överskriften på arket är Dream Team. Det här arket hänger han sen upp i en klämma på väggen i främre galley. Det är såna saker som gör att vi trivs tillsammans och har roligt på jobbet.
Anneli
11 december 2012 11:11
Ja,visst kan väl småsaker betyda väldigt mycket både på jobbet och även i livet för övrigt!
Önskar dej en riktigt mysig, ledig dag tillsammans med kollegorna och shoppingen!
Helga
12 december 2012 14:52
Tack du vänliga själ! Är vi kollegor på samma bolag?

Susjos
11 december 2012 21:01
Haha! De är allt lite finurliga dessa piloter!
Minns en gång när jag och min man varit på La Gomera och var på väg hem via Teneriffa och flög med SAS. En toalett gick sönder under flygningen, min flygtekniker till man kunde laga toaletten, till allas förtjusning. Ut kommer Kapten Lasse med en chokladask som tack, och säger till min man att han väl sett så många inflygningar,men kanske frun (dvs jag!) vill sitta i cockpit vid inflygningen mot Arlanda, om jag ville!!! Sagt och gjort. När vi närmade oss Sthlm kom en flygvärdinna och hämtade mej in till cockpit. Jag var överförtjust, och lite rädd. Där satt de två piloterna och pratade om ditt och datt i denna enormt stora flygplan, som om de var ute och körde buss. När vi flög över Rosersberg så sa han att där nere bor jag, brukar blinka lite med lamporna så frun hans såg att han var på väg hem, och han kunde också se om grannen var hos frun och "hälsade"på. Ja, han var rolig den där Lasse, du vet säkert vem han är!! :) Det blev ett minne för livet att få sitta med under den maffiga inflygningen mot Arlanda,vilket jobb de gör!!
http://susjos.blogspot.com
Helga
12 december 2012 14:51
Tack för att du berättade din historia... Kul både för mig o mina läsare att ta del av.