Igår flög jag en rätt så lång Europatur och på hemresan hade vi två ensamåkande barn som var syskon. De var kanske 5 och 7 år och ganska vilda när tålamodet började tryta.
De klättrade på sin flygstolar och sprang runt i galley bak och de öppnade skåp mm som inte är allmänna. Jag fick ta mig mammarollen och prata med dem om att hålla sig lugna så de inte störde de andra passagerarna för mycket. Vi var bara tre som jobbade på flygningen så vi hade lite dåligt med tid att ägna några längre stunder åt barnen. Det är sällan vi måste säga till våra ensamåkande barn att lugna ner sig - de brukar vara ganska blyga och försiktiga. De här syskonparet var nog väldigt flygvana med en mamma i Sverige och pappa i en storstad i Europa.
Idag blir det några inrikesturer - säkerligen med många affärsmän. Sverige återgår till vardagen igen nu efter långhelgen.
wiper
7 juni 2011 08:58
Det lät jättejobbigt. Det är inte lätt att hinna med när man skall ha det så på arbetet. Jag har själv skickat min son på både flyg och tåg men då har jag pratat med honom före men det kanske inte hjälper jämt.
Du har verkligen fullt upp. Hoppas att ni har bra ventilation på planen annars blir det olidligt
Sköt om dig
ha en fin arbetsdag
kram
http://wiper.bloggplatsen.se
Helga
8 juni 2011 08:26
Det är vårt jobb och det var ingen större fara...
Åsa
7 juni 2011 13:36
Måste vara jobbigt både för föräldrar och barn (och flygpersonal ;-) att ha det så. Vilket flängande för barnen.
http://wessand.blogg.se
Helga
8 juni 2011 08:25
Ja,stackarsfamilj! Vi flygande klarar helt klart av detta!Ville bara berätta hur det kan vara ibland...
Eva
7 juni 2011 14:16
Ja jisses, det kan inte ha varit lätt. Inte för någon av er. Tycker lite synd om barnen också som inte har sina föräldar i samma land ens..
Är det bättre med sura och trötta tjänstemän - eller du har troligtvis förmågan att pigga upp dessa!
Kram Eva
http://www.enangelsdagbok.blogspot.com
Helga
8 juni 2011 08:24
Jag håller med om att det är tufft för barnen!
Charmen med jobbet är mixen av alla sorters folk!
britten sa..
7 juni 2011 21:12
Jag har i flera dagar haft svårt att kommentera hos dig...hoppas det går nu...jo det var på torsdag som vi var i stendörren..?...Jag jag gissar att ni måste vara utrustade med värdens tålamod....kram
http://glitteroga.blogg.se
Helga
8 juni 2011 08:22
Ja, tålamod är bra att ha, men man måste också kunna säga stopp. Det har jag lärt mig!
-Nena-
7 juni 2011 23:17
Hoppas att affärsmännen satt stilla i sina stolar ;)
Nä skämt och sido, förstår att tålamodet tog slut, jpbbigt för både er och barnen.
Helga
8 juni 2011 08:22
Hahaha... ja det får man ju hoppas att de gör annars blir det nog kaos!
Helga
8 juni 2011 08:20
De var faktiskt gulliga men hade ledsnat efter en lång stund ensamma på flyget! Ofta är det busigare när syskon flyger tillsammans - de vågar liksom mer...