Kimmie

19 augusti 2009 09:04

Måste vara hemskt att vara så rädd - skönt att du kunde hjälpa henne.

Ann-Louise

19 augusti 2009 11:49

Och du är säker på att det inte var jag? *Plirar finurligt*

Pisan

19 augusti 2009 12:09

Stackars tjej! Måste ju vara fruktansvärt att flyga när man är så rädd, men modigt att hon ändå gjorde det. Själv ÄLSKAR jag att flyga, hade jag råd skulle jag flyga fram och tillbaks till Stockholm när jag besöker min väninnan, tyvärr är det plånboken som bestämmer hur jag skall resa.... tråkigt. Hoppas du får en fin onsdag vännen! KRAMEN!!

Åsa

19 augusti 2009 13:01

Vad skönt för henne att du uppmärksammade henne! Då fick hon ju tröst och lite annat att tänka på. Jag kan tro att hon var tacksam.

Sussi

19 augusti 2009 14:59

Jag tror nog den tjejen prisade dig efteråt..
Hon var nog väldigt glad att just du var där då :-)

Kramisar

Singo

19 augusti 2009 20:05

Säkert skulle inte alla flygvärdinnor ömka för nån som är så rädd. Bra gjort! Visst kändes det bra efteråt!

--Nena-

19 augusti 2009 20:12

Jag har ju aldrig flugit och vet inte hur det känns men det måste vara hemskt att sitta där och vara så rädd och inte kunna kliva av.
Skönt att du fick henne lugnare och hon kunde le lite.

mormor Hannele

19 augusti 2009 21:39

inte roligt med rädsla
Jag har varit rädd för allt. Fast inte för flygning.

helga

19 augusti 2009 21:47

Kimmie; Ja, det kan inte vara kul...

Ann-Louise; Inte säker alls...

Pisan; Skönt att du gillar att flyga och inte är rädd...

Åsa; Det var hon. Jag vill prata med alla som känner så här, men ofta visar de ingenting...

Sussi; Jag hoppas det. Hon tackade väldigt mycket när hon gick av...

Sussi; Det är inte alltid man vet hur det ligger till eller hinner med...

Singo; Jovisst, men jag tycker man ska hjälpa passagerarna om man bara kan...

Nena; Fruktansvärt hemskt att känna så och hon reste ensam också...

Hannele; Har rädslan gått bort nu?

susjos

19 augusti 2009 23:34

Va skönt att du kunde hjälpa henne! Jag hjälper kvinnor vid barnafödandet :)Jobbar som barnmorska,nattetid :)

helga

20 augusti 2009 08:05

Susjos; Ja, jag såg på din blogg att du är sådan barnmorskeängel...

Micke

20 augusti 2009 11:09

Klart man plingar om du kommer varje gång vännen :) *fniss*

helga skrattar

20 augusti 2009 13:00

Micke; Jaha, är det därför alla plingar ;)

Millis

20 augusti 2009 19:26

En stor eloge till dig från en som vet hur det är att ha panikångest.

Kramis

helga

21 augusti 2009 09:03

Millis; Tack, men jag gör bara mitt jobb :)

hannele

21 augusti 2009 09:19

jo, nån gång i 20-års ålder "bestämde" jag mej att jag inte kan gå omkring och vara rädd för allt; hundar, mörker, vatten (havet)... Nu på gamla dagar verkar jag inte vara så känslig för höjder heller.

helga

21 augusti 2009 09:33

Hannele; Du verkar vara den mest orädda personen... alltid äventyr på gång ;)