Inlägg publicerade under kategorin Minnen
marie skriver en vers om maskar på sin blogg idag. När jag ser den går minnena tillbaka till 60-talet igen. Vår familj bodde då utomlands och jag gick i engelsk pre-school. Denna vers lärde jag mig hemma på gården av mina kompisar. Jag tror inte min stränga fröken någonsin skulle kunna lära oss denna vers:
Nobody likes me
everybody hates me
I´m gonna eat some wo-o-orms
Big fat juicy ones
small itsy bitsy ones
Oh how they tickle when they sque-e-ert
oa-h goes the first one
oa-ch goes the second one
Oh how they tickle when they sque-e-ert
Jag fick en kommentar angående vår sommarkanin från Bippeliboppen (se länk nedan) och det fick mig att tänka på en gång när vi hade hamster i min barndom.
Vi köpte en hamster från en zoo-affär och vi fick löfte om att det var en hanne vi införskaffade. Hamstern fick namnet "Pellegnillot". Efter en kort tid när jag skulle rengöra buren och lyfte på locket till hamsterns bodel var det massor av små genomskinliga hamstrar där, det var nog inte en hanne vi köpt, trots allt. Jag blev så rädd när jag öppnade locket och det bara kryllade där i buren!!!!! Vi läste sedan i djurboken att vi måste lämna den nyblivna modern och ungarna i fred en tid och det gjorde vi.
När ungarna blivit tillräckligt stora fick vi lämna tillbaka dem till zoo-affären och det troliga är väl att någon av dessa också blivit dräktiga under vistelsen i vår bur.
Nu undrar jag om någon van bloggare kan förklara för mig hur man gör en länk till något i texten. Hjälp en stackars okunnig!!!!!
När jag var liten ville jag och mina syskon så gärna ha ett husdjur. Det vill väl alla barn. Vi hade några katter under årens lopp och en sommar tyckte mamma att vi skulle ha en sommarkanin.
Vi åkte till kanintanten och "lånade" en kanin över sommaren. Vi döpte den till "Filifjonkan" (ja, som bloggaren här på bloggagratis.se). Det var en fin kanin, om än lite rädd. När sommaren tog slut fick vi lämna tillbaka kaninen och jag tror tyvärr det blev en stek. Jag vet att kanintanten brukade använda sina kaniner till detta. Hu vad sorgligt och hemskt!
Kolla in bilden av tre helcoola tidningar från 1960-talet.
Jag fick dessa tidningar av en av mina systrar eftersom de är utgivna under mitt födelseår. Det roligaste i tidningarna är nog annonserna. De glamourösa annonserna för cigaretter, flygbolag, sprit mm gör en full i skratt!!
När man som jag nyligen börjat blogga går man ständigt med tankar på vad man skulle kunna skriva om. Saker som händer runt omkring, nyheter och gamla minnen trängs i mitt huvud.
Idag när jag stod och lagade till en god kycklingsås med fänkål, purjolök, kyckling och paprika kom jag helt "out of the blue" att tänka på min gamla lågstadiefröken.
Varje morgon började vi skoldagen med att hon satte sig vid tramporgeln och spelade någon av följande psalmer/melodier.
Tänk vad tiderna har förändrats sedan min skoltid på 60-talet. Det finns nog inte många skolor idag som börjar dagen med en psalm.
Jag ska nu berätta om en gång när jag var på övernattning i Milano. Jag och en kollega var ute och tittade oss omkring i staden och gick runt omkring i kvarteren vid piazza Duomo när vi bestämde oss för att gå till La Scala och se om man fick titta in i lokalen.
En vakt hindrade oss bestämt redan vid ingången. Samtidigt såg vi att det strömmade in folk trots att det var mitt på dagen. Vi frågade varför vi inte fick komma in. - Det är en generalrepatition här inne därför släpps inga turister in nu - svarade vakten. Då frågade vi om det fanns några biljetter.
Ja, det fanns det faktiskt och de var gratis. Så vi fick både se lokalen och höra en helt fantastisk symfoniorkester - samtidigt. Första stycket var helt absurt modernt och orytmiskt. Jag har aldrig hört något liknande vare sig före eller efter. Som före detta körsångare insåg jag att detta stycke var enormt svårt eftersom det inte fanns någon återkommande takt. Det andra stycket var mer traditionellt och, i min smak, mycket vackrare.
Vi var så nöjda efteråt med vårt Milanobesök. Tänk att ha så´n tur så man får uppleva en konsert på La Scala i Milano.
Nu är jag tillbaka efter dagens flygning och det är som fredagskväll för mig. Jag ska vara ledig i 2 dagar. Hurra!!!! Dagen har varit härlig med många underbara passagerare.
Nu ska jag berätta om hur jag kom över namnet Helga.
När jag var ungefär 10 år tyckte jag det verkade häftigt med ett smeknamn och jag hittade själv på att jag ville kallas Helga. Jag var ganska vild när jag var liten (nu är jag mycket lugn faktiskt, bara lite busig) och jag kom då på att jag skulle trycka upp en alldeles egen T-shirt. Jag tryckte Helga- på framsidan och len på baksidan. VAD BLIR DET??? HELGALEN så klart!
Sedan dess har jag fått många olika smeknamn, särskilt mina syskonbarn har gett mig olika namn, när de som små haft svårt att uttala mitt namn. Exempelvis Nena, Hilla, Hillalena, .... Nu kanske ni kan gissa mitt riktiga namn!?
På tal om miljöarbete och sopförbränning;
När min son var ungefär 4 år pratade vi en del om vart lillasysters bjöjor och annat skräp tog vägen. Vi berättade om hur vi slängde blöjorna i soptunnan och hur de sedan hämtades av "sopgubbarna" för att så småningom brännas vid en anläggning längre bort.
Sonens kommentar var några dagar senare när vi gick förbi vår soptunna:
- Mamma, sitter det två gubbar i soptunnan och bränner blöjor???