Som jag skrivit en hel del om så har det ju varit mycket oro på jobbet den senaste tiden. Vi är många som haft svårt att sova...

Nyligen berättade en kollega om att han en kväll låg klarvaken när hans tonårsdotter kom in i hans sovrum med sin dator. Hon satte igång en film. Det var en film från barndomen, Mumintrollen...

Allt gick så långsamt i filmen och allt var så lugnt så efter bara en liten, liten stund så sov kollegan som ett barn. Bra att veta att det är Mumintrollen man ska titta på när man är "sleepless in Uppsala"...

När jag vaknade i min hotellsäng imorse hade jag ingen aning om var jag var... det var en otäck känsla. Snart nog kände jag igen mig och körde igång. Det blev en lång flygdag men vi hade inte så fullsatt så det var ändå relativt lugnt.

På hemresan från vår Europa-destination hade vi med oss en familj med två småbarn och de skulle flytta till Sverige för gott. Mannen hade fått ett arbete och han hade även jobbat i Sverige vid ett tidigare tillfälle för ca 10 år sedan. Vilken stor förändring för hela familjen - en flytt från Italien till Sverige.

Jag tror nog att jag bra gärna skulle vilja pröva på att bo i Italien ett tag...

När jag var hos tandläkaren sist skulle jag laga en fyllning. När allt i det närmaste var klart skulle jag bita på en liten bit papper (slip-papper?) och sen gnissla tänder mot papperet. Jag fick göra det här flera gånger och till sist sa min tandläkare;

- Hallå fröken försiktig! Tänk så här;

- Dj...la skit, dj...la skit, dj...la skit!   

Jag trodde aldrig att våra passagerare skulle visa så mycket uppskattning för oss ombord någonsin, men vi fick väl alla en varning om hur det skulle kunna gå för flygbolaget. Resenärerna klappar om oss nu och frågar hur vi mår och tackar för att vi finns -  det är verkligt fint av dem! Många skriver i olika forum att flygbolagets personal är så stresstålig som lyckats "hålla masken" och fortsätta som vanligt med vårt arbete trots konkurshotet och alla våra tankar på framtiden.

Vi är starka och vana att arbeta under press. Vi har hämtat folk i Milano efter flygolyckan där, vi har varit fast i New York efter 9/11,vi har fraktat hem folk efter tsunamin och tagit hand om människor i kris, folk som är sjuka eller flygrädda och situationer som dessa har naturligtvis härdat oss. Dessutom har vi varandra vilket är en fantastisk kraft och styrka! Tack till er mina fina kollegor!

Idag var det en ny urtidig morgon. Jag var på Arlanda redan klockan 05... Gäsp!!  Nu är jag på mitt hotellrum och har faktiskt bara vilat. De senaste två nätterna har jag bara sovit runt 6 timmar...

Hotellet här i Östersund har en fantastiskt god chili con carne och den har jag bestämt mig för att beställa till middag och sen blir det sömn, sömn, sömn så tidigt som möjligt!

Vi har en särskild jargong hemma. Alla gillar att skoja och det senaste exemplet på det inträffade i helgen. Sonen älskar att träna men har mest gymmat och spelat basket på sistone. I lördags stack han ut och joggade och när han kommit hem och duschat sa han;

- Det var längesen jag var ute och sprang.

Maken;

- Jag tycker inte det var så längesen - det har ju bara gått en halvtimme sen du kom tillbaka   

Det blev en konstig natt för mig. Eftersom jag skulle gå upp kl. 03.15 så gick jag aldrig till sängs. Jag var för orolig för resultatet av förhandlingarna , som pågick under natten. Åtta fackföreningar skulle skriva avtal med flygbolaget och i nuläget är sju avtal klara. Nu väntar vi bara på den Danska kabinföreningen. Jag somnade på soffan en halvtimme i natt innan det var dags att börja göra mig klar för avfärd mot Arlanda.

Vi har haft hot om en konkurs över oss den senaste veckan och jag tror aldrig jag ätit och sovit så dåligt som de senaste dagarna. Nu vill jag bara att allt ska bli klart och även om våra förhållanden blir betydligt tuffare så tänker jag inte tjata om det utan nu ser jag framåt! Jag är glad att ha ett jobb att gå till...

På Arlanda hade jag jour imorse och det fanns tid att prata med kollegor och chefer - det kändes skönt - alla har mått risigt på sistone...

Jag lovar att kika in till er mina söta läsare snart men nu måste jag bara sova middag en stund.

Väntan, väntan, väntan... det är nästan olidligt...

Jag läser på ett stängt forum hur andra kollegor tänker och mår och själv har jag väldigt svårt att tänka på annat än hur förhandlingarna går mellan flygbolaget och våra fackföreningar. Snart borde vi få något sorts besked...

Igår var vi iallafall på en supertrevlig födelsedagsfest med ca 30 gäster. Vi bjöds på en fantastiskt god buffé och hade roligt. Det var skönt att glömma oron stundvis. På festen satt jag bredvid en gammal vän med personalansvar. Han sa att om jag kunde vänta till april så hade han ett jobb åt mig. Jag vet inte hur seriöst det var, men varför inte, kanske blir det så?? En annan av gästerna är personalchef på flygbolaget. Vi bestämde att  inte prata någonting om jobbet och det gjorde vi inte heller.

Imorgon ska jag ut och jobba igen... Märklig känsla...

En sån här blomma tog vi med till födelsedagsbarnet bl a...

Det är inte lätt att vara en inspirerande och läsvärd bloggare när det känns tungt i hjärtat, så om inläggen inte duggar tätt så tror jag nog att du förstår varför. Igår fick jag iallafall perspektiv på att vad som är viktigast i livet när jag fick reda på att en kollega som jag håller av blivit svårt sjuk och aldrig kommer att kunna flyga i tjänsten igen    Då känns allt annat tjafs fjuttigt!

De senaste dagarna har vi fått mycket stöd från våra passagerare. De peppar upp oss och ger oss positiva kommentarer som får oss att orka ge lite till. Igår kom "chokladmannen" ombord. Chokladmannen har alltid med sig en chokladask till besättningen. Han berättade att han flugit med oss sedan 1958 och på den tiden tog det 2: 45 att flyga till Luleå. Han fick en stor kram av mig. Jag tror aldrig jag behövt en sån uppmuntran  så mycket som just nu! Tyvärr finns det även en och annan som tycker att vi borde "gå i graven" snarast och som faktiskt säger det till oss också - det känns inte så kul när man själv är orolig för framtiden.

Nog om jobbet!

Vi har två underbara kaniner hemma hos oss just nu. Det är grannarnas gullisar som bor hos oss några dagar. Mannen i familjen fyller jämnt och de åkte iväg på överraskningsresa till medelhavsregionen.

Ha en mysig helg!

Jag kommer ömsom att plågas (tandläkaren), oroa mig (hur går förhandlingarna?) och njuta och festa (vi ska på fest).

Jag avslutar dagen med ett stort leende på läpparna trots allt depp kring jobbet. Jag har träffat min barnsdomskamrat i Skåne och vi har inte setts på över 14 år. Hon har bott i USA med sin familj, men de har nu flyttat hem till Sverige. Jag har kramats, ätit gott, träffat hennes tvilllingpojkar och deras två hundar. Det var alldeles underbart och skönt att få glömma alla krispaket ett tag...